Intervjuserie: Mohammed Saeid: ”Jag blev arg och galen och tänkte att världen var över”

Foto: Daniel Herlensky/Columbus Crew SC Communications

Redan som 11-åring blev Mohammed Saeid ungdomsproffs i West Bromwich Albion. Där arbetade han sig upp och som 16-åring fick han chansen att träna med klubbens A-lag. ”Mo”, som han kallas, sågs som en stor talang, men när han fyllde 18 ville klubben inte erbjuda honom ett kontrakt utan valde istället att satsa på utländska stjärnor. – De ville köpa Borja Valero från Mallorca. Jag blev arg och galen och tänkte att världen var över, säger Mohammed Saeid, 24. Där och då var det tufft för den unge svensken. Han funderade på om det någonsin skulle bli någonting med fotbollen. Men han kämpade på och flyttade hem till Örebro igen efter sejouren i England för att göra en omstart i karriären. Efter ett par lyckade säsonger i först BK Forward och sedan Örebro SK fick Columbus Crews tränare tillika förre Hammarby-tränaren Gregg Berhalter upp ögonen för den skicklige mittfältaren. – Gregg ringde mig flera gånger under förra sommaren då jag hade utgående kontrakt och inte fick spela så mycket mot slutet av säsongen. Jag var missnöjd att jag inte fick spela men han stöttade mig och samtidigt kollade han av läget och visade att han och Columbus Crew verkligen ville ha mig, säger Mohammed. Han valde att packa väskorna och åka över Atlanten till MLS. Han fick chansen under försäsongsmatcherna, men bänkades i MLS-premiären. Men i matchen därpå, mot Toronto FC, begick han sin MLS-debut. Saeid spelade från start och stängde ner motståndarnas mittfält och dominerade mot storstjärnor som Sebastian Giovinco och Michael Bradley, två välmeriterade spelare och landslagsmän för Italien respektive USA. – Det kändes bra att spela mot Giovinco och Bradley. Inte så att jag tänkte på det under matchen men innan matchen såg jag det som en stor utmaning och jag spelade riktigt bra den matchen. Jag gillar stora utmaningar, det känns som att jag växer ju större press det är. ”Livet i USA är nice” Han hyllades för sin stora insats i debuten och sedan dess har det bara flutit på. Nu, ett par matcher in på säsongen, har Mohammed Saeid växt till att bli en viktig spelare för ”The Crew”. – Det känns bättre och bättre för varje match. Man lär känna spelarna och hur de spelar. – Det hjälper också att de (Columbus) spelar min typ av fotboll och det känns verkligen som jag utvecklas varje dag och jag tackar Gud att jag valde just ”The Crew” för de har hjälpt mig mycket både på och utanför plan. Beskriv skillnaden mellan MLS och SuperEttan/Allsvenskan. – Det är mycket hög intensitet, de är fysiskt mycket starka och atletiska här och samtidigt tekniska. Det är inte mycket taktik här och domaren blåser inte heller lika mycket så det gäller att man är mycket smartare än alla andra på plan. Hur är kvaliteten på Crew och övriga lag i MLS? Hur står de sig mot svenska lag? – Jag menar, det är en mycket hög kvalitet och många bra spelare här. Columbus spelade ju mot Malmö för nåt år sen och vann. Annars då, hur har livet i USA varit hittills? – Livet är bra i USA, mycket nytt och mycket som jag håller på att lära mig men det är nice och jag trivs än så länge. Stor skillnad mot Sverige? – Det är ganska stor skillnad för resorna här är ganska långa. Varje bortamatch tar minst två timmar med flyg, vi åker aldrig buss här. Sen kan det finnas matcher som tar sju timmar som våran match mot Vancouver. ”De kallar mig arrogant” Trots att Mohammed Saeid har spelat ett flertal säsonger i SuperEttan och Allsvenskan hemma i Sverige och numera är ett respekterat utlandsproffs är han för den breda allmänheten lite av en doldis. Du är ju inte den mest kända bland utlandsproffsen. Håller du med om att du är lite av en doldis? – Ja du, den är svår. Det är nog många som vet vem jag är men då är det folk som kollar på fotboll, förstås. Men det är inget jag tänker på direkt utan jag vill spela fotboll. Det är det jag älskar, det jag levt för sen jag var fem år.

De som är insatta i fotboll har ju förstås koll på vem du är. Men för de som inte vet, beskriv dig själv som spelare. – Om jag skulle beskriva mig själv som spelare skulle jag säga liten och teknisk. Ibland kan de kalla mig arrogant, men det är bara för jag tror på mig själv och jag vet vad jag kan och sanningen är om jag inte hade det så hade jag inte spelat fotboll idag. När det gick som sämst för mig hade jag fortfarande tron på mig själv. Är den spelaren du vill vara något som överensstämmer med rollen Gregg Berhalter ger dig? – Ja, allt stämmer. Gregg vill utveckla mig som spelare och vill att jag ska spela offensivt och defensivt och jag brinner för såna tränare som verkligen engagerar sig för att själva bli bättre men också att göra spelare bättre. Sen tror jag inte att många vet hemma i Sverige att Gregg är jättestor i USA för hans karriär som spelare i USA:s landslag och i Championship, Holland och Tyskland bland annat. Men Gregg Berhalter är inte den enda i Columbus Crew med stora meriter i bagaget. I spelartruppen finner man erfarna killar som Emanuel Pogatetz, Michael Parkhurst och Federico Higuain (bror till Napoli-stjärnan Gonzalo).

– Jag menar, det är speciellt att spela med dem, så klart. De har alla spelat för stora lag och har mycket erfarenhet och de hjälper mig mycket och det uppskattar jag. Många i laget beskriver dig som liten men med ett stort hjärta. Är det så? – Haha, de säger så asså. Nej, men sanningen är att jag som person och spelare har varit med om mycket. Jag är inte den största spelaren men jag brinner för den här sporten och jag hatar att förlora. När jag var yngre brukade jag gråta varje gång jag förlorade. Jag spelade med Josef Ibrahim (barndomspolare och f.d. lagkamrat i Örebro) och vi hatade verkligen att förlora när vi var unga och än idag är det så. Jag spelar helhjärtat helt enkelt, säger Mohammed Saeid. Värvades till Premier League-klubb som 11-åring Uppväxten i Vivalla i Örebro, tillsammans med barndomspolaren Josef, hjälpte Mohammed att bli en bättre fotbollsspelare, menar han. – Jag och Josef Ibrahim som jag växte upp med tävlade jämt. Vi var som bröder, och är fortfarande, men vi gjorde varandra bättre. Mohammed Saeid, som har eritreanska rötter, har alltid haft ett stort stöd från familjen. Pappa Khalid var alltid med på träningar och matcher och har filmat Mohammed ända sedan han var fem år gammal. En dag kom ett samtal till Mohammeds farbror Omar. I luren var en representant för engelska Fulham som bjöd in den då 11-årige Mohammed till provträning. – Jag spelade med äldre spelare och blev målskytt och fick pris som bästa spelare. De ville ha dit mig igen, säger han. Men innan det blev något mer med Fulham ringde West Bromwich. De hade varit på plats och sett när han briljerade hos Fulham och blev intresserade av honom. Mohammed Saeid tvekade kring erbjudandena, men valde till slut att åka över och prova lyckan i England. Du var 11 år när du flyttade. Det är en väldigt ung ålder att flytta utomlands? – Jag var ung, men jag älskade fotbollen. Hela familjen flyttade dit. Min pappa Khalid som alltid filmat mig sen jag var fem år gjorde det möjligt när han lämnade tryggheten i Sverige för mig och min fotboll i Birmingham vilket jag är tacksam över att hela min familj stöttade mig. I West Bromwich gick mittfältaren hela vägen från ungdomslagen upp till A-laget. – Jag kom ganska långt. Jag menar, jag började som 11-åring där och gick egentligen hela vägen för jag tränade med A-laget som 16-åring. Det var sjukt mäktigt och klubben såg mig som en stor talang. Men när jag var 18 ville de inte erbjuda mig kontrakt utan de ville istället köpa Borja Valero från Mallorca vilket för mig var tufft. Jag blev arg och galen och tänkte att världen var över. Hur ser du då på tiden i England? Vad lärde du dig? – Jag lärde mig mycket i England. Jag hade psykolog och vi pratade varje dag om pressen som fotbollsspelare och allt runt omkring fotbollen. Nu när jag tänker tillbaka hjälpte det mig mycket. Utöver det lärde jag mig hur det är att vara proffs och hur man ska bete sig och hur det är att ta hand om sin kropp. Det handlar inte bara om att spela boll utan hur man tar hand om sin kropp utanför plan också. Har flytten till England förberett dig och hjälpt dig nu när du skulle flytta till USA? – Flytten har definitivt hjälpt mig för det var i England jag lärde mig engelska flytande och hur det är att bete sig och vara proffsig och själva mentaliteten, säger Mohammed Saeid. Har en diamant på tanden Han skiner dock inte bara med sitt spel på planen. Efter ett vad med sina forna lagkamrater i ÖSK skaffade Mohammed sig en diamant på tanden. – Min diamant har jag haft i tre år nu tror jag och jag har kvar den. Men det tog ett par veckor, eller till och med månader, innan någon upptäckte den. – Nej, familjen märkte inte det förrän min då 4-årige lillebror sade att jag hade något på tanden, haha. Avslutningsvis, vad är ambitionen med karriären då? Var ser du dig om ett par år? – Min ambition är att bli den bästa spelaren jag kan bli. Tråkigt svar, jag vet, men det är sanningen. Hur långt den ambitionen tar honom, återstår att se. – Vi vill ju självklart nå playoff. Det hade varit stort att gå hela vägen. Det hade varit en drömstart för mig i mitt första MLS-år, säger Mohammed Saeid. Till sist avslutar vi som vanligt med ett par snabba frågor:

Favoritklubb? – Jag gillar sättet Barcelona och Arsenal spelar så skulle nog säga de två. Favoritspelare? – Min favoritspelare är Zidane. Men av de som spelar idag är det Iniesta och David Silva. Vilken är den bästa spelaren du har spelat Med? – Bästa spelaren jag spelat med är faktiskt Higuain (Federico). Han är helt sjuk. Vilken är den bästa spelaren du har spelat Mot? – Bästa spelaren jag spelat mot är Morales (Pedro) i Vancouver. Den spelaren är magisk. Jag hatar att använda det ordet men han är det. Gräset på Friends Arena eller konstgräs? – Vet faktiskt inte hur gräset på Friends ser ut nu men den var inte bra sist, så skulle nog säga Borås konstgräs. Göra mål eller rädda på egen mållinje? – Haha, att göra mål. Är inte direkt en defensiv spelare som tacklar och sånt så nej, att göra mål skulle jag säga. Slutligen, när Zlatan en gång ombads förklara hur hans ultimata drömmål skulle se ut svarade han att han skulle ta bollen i eget straffområde, springa i sicksack över hela planen och dribbla hela motståndarlaget för att sedan slå ett inlägg till Henrik Larsson som skulle lägga in den med en konstspark. Hur ser ditt drömmål ut? – Mitt drömscenario hade varit 90:e minuten, det står 0-0 och det är final i MLS. Frispark precis utanför boxen och jag skjuter in den i krysset och vi vinner. Vem vet, det kanske händer i år, haha.

#intervju #artiklar #sverige