U21-landslaget är bra, men inte bättre än A-landslaget

Foto: TV4 Play/Fotbollskanalen EM-final, fantastiskt! Detta svenska U21-landslag har verkligen imponerat i det här mästerskapet och spelat oerhört stabilt och det är extra kul att man fixade en OS-plats till nästa år.

Ärligt talat är det egentligen inte jätteförvånande att Sverige har ett bra lag med bra spelare. Sverige har alltid (oftast iallafall) haft ganska bra U21-landslag genom åren. Det har snarare handlat om brist på kontinuitet i laguttagningarna, främst i kvalen, mycket på grund av ständiga återbud från spelare av olika skäl. Det har varit skador och skavanker, det har varit både yngre och äldre landslag som har kallat, det har varit klubblag som har stoppat och så vidare. U21-landslaget har sällan haft en riktig kontinuitet i sina laguttagningar och det har påverkat insatserna i kvalspelen fram till mästerskapen. Det är tufft att kvalificera sig till U21-EM redan som det är, då det är många bra lag och det bara finns sju platser. Diskontinuiteten hjälper knappast, det är en stor faktor till att Sverige sällan har lyckats kvalificera sig till U21-mästerskapen. För man har haft bra lag med bra spelare. Tittar man bakåt genom åren har Sverige alltid haft bra U21-landslag med många talangfulla spelare som sedan blivit A-landslagsmän: 1990 hade man spelare som Tomas Brolin, Kennet Andersson, Pontus Kåmark, Stefan Rehn, Jan Eriksson och Magnus Erlingmark till exempel. 1992 hade man Joachim Björklund, Niclas Alexandersson, Håkan Mild och Patrik ”Bjärred” Andersson. 1998 fanns Erik Edman, Anders Svensson, Daniel Andersson, Olof Mellberg, Jörgen Pettersson, Fredrik Ljungberg och Daniel Majstorovic med. 2004 var spelare som Mikael Antonsson, Per Nilsson, Samuel Holmén, Johan Elmander, Alexander Farnerud, Markus Rosenberg, Johan Wiland och Tobias Hysén med och lirade Sverige till semifinal i U21-EM. 2009 i EM på hemmaplan minns nog de flesta. Många av spelarna i det laget tog sig till A-landslaget och är kvar än idag, exempelvis Mikael Lustig, Ola Toivonen, Marcus Berg, Martin Olsson, Pierre Bengtsson och Pontus Wernbloom. Även en frisk Rasmus Elm är given i ett svenskt landslag, åtminstone i den form han var i före sjukdomen.

Sedan 2009 har man inte varit i ett U21-EM, men har haft bra lag med bra spelare och man har varit nära att ta sig till EM, bland annat 2012 när man åkte ut mot Italien i playoff. Då hade man spelare som Pontus Jansson, Oscar Hiljemark, Miiko Albornoz, Mikael Ishak, John Guidetti med flera. Kullen innan det fanns det namn som Albin Ekdal, Jimmy Durmaz, Guillermo Molins, Kristoffer Nordfeldt och några till. Så ja, Sverige har alltid haft många bra talangfulla spelare. Man har bara inte lyckats kvalificera sig till mästerskapen, mycket på grund av svårigheterna med de ständiga spelaråterbuden. Sedan är det givetvis fler faktorer som spelar in, som svåra motståndare som Italien i playoff 2012, omständigheter i matcher med mera, så är fotboll. Men diskontinuiteten är en stor faktor. När man som nu, har tagit sig till EM och haft chansen att ta ut de allra bästa spelarna till flera matcher i följd, då visar Sverige att man har ett bra lag med bra spelare och är konkurrenskraftigt med övriga Europa. Lägger man sedan till den svenska mentaliteten, den svenska lagmoralen och det stabila svenska försvarsspelet, blir det som det blir. Det blir bra.

Likadant de gånger man har tagit sig till EM tidigare, då har man oftast tagit sig långt i turneringarna. 1990 blev det semifinal liksom 2004 och 2009, 1992 blev det final.

Så jag är inte jätteförvånad över att Sverige har gjort det bra hittills i U21-EM. Man har ett bra lag med bra spelare. Det har man alltid haft. ***

Många har efter U21-succén höjt de här killarna upp till skyn som gudar och anser uppriktigt att detta U21-landslag skulle vara bättre än vårt A-landslag. Jag förstår att man är glad och lycklig över framgången, men ärligt talat, U21 är U21 – A-landslag är A-landslag. Det är en helt annan nivå, det ska man inte glömma. Det är lite som ett Junior-VM i ishockey. Så fort det går bra vill allmänheten ha in halva laget i en VM-trupp på A-landslagsnivå – före SHL-, KHL- och NHL-proffs. Njaa... Många vill ha in halva U21 i A-landslagets startelva. Många tycker att flera spelare i detta U21-lag är överlägsna A-landslagsspelarna. Många reagerar i affekt, få är förnuftiga och sansade. Helt ärligt, ingen i denna U21-trupp är bättre än någon i A-landslagets startelva. Några av de är kanske jämbördiga, max, men inte så mycket bättre att de går före det vi redan har i A-landslaget. Jag ser egentligen bara en i U21-laget som på allvar fajtas om en startplats i A-landslaget, Alexander Milosevic. Han stärkte sina aktier rejält i den senaste landslagssamlingen och slåss om platsen bredvid givne Andreas Granqvist med exempelvis Pontus Jansson, Erik Johansson och Mikael Antonsson. Övriga i U21-laget slåss om en plats i truppen möjligtvis, inte mer.

Säger man att Ludwig Augustinsson, Victor Nilsson Lindelöf, Oscar Hiljemark, Oscar Lewicki, Sam Larsson och Robin Quaison och de andra är bättre och går före spelarna i A-landslaget, då är man riktigt fel ute. Då kan man inte fotboll, om jag ska vara rakt på. Och det säger jag utan att skämmas eller vara dryg. För så är det. Fotboll är ofta smak och tycke, men ibland finns oskrivna facit. Det finns ibland rätt och fel. Augustinsson petar inte Martin Olsson i dagsläget. Möjligtvis om något eller några år, men inte idag. VNL har imponerat stort på mig och är en oerhört duktig och mogen försvarare. Han kommer säkerligen att vara en viktig kugge i det svenska A-landslaget i framtiden. Men han är inte redo än. Killen har gjort några enstaka inhopp i Benfica, men mestadels spelat i deras b-lag i den portugisiska andraligan. Han är oprövad på den högsta nivån och även om han är tillräckligt bra redan nu, måste han visa det på högsta nivå. Man tar inte ut en spelare som inte har presterat på hög nivå i klubblaget till ett A-landslag. Så funkar det inte.

Oscar Hiljemark har varit och nosat på en plats i A-landslaget, men har inte spelat mycket alls det senaste året i PSV. Dessutom petar han inte någon av de centrala mittfältarna vi har i A-landslaget. Albin Ekdal, Kim Källström och en frisk Rasmus Elm går alla före. Även Pontus Wernbloom och hans spelartyp behövs. Möjligen kan Hiljemark få en plats i truppen, före exempelvis Marcus Rohdén, men absolut inte i en startelva. Sam Larsson har gjort det bra i Heerenveen och är en spännande spelartyp. Men han är inte riktigt redo än, han heller. I mina ögon går Emil Forsberg, Jimmy Durmaz och en Alexander Kacaniklic i form fortfarande före. Och Robin Quaison anser jag saknar mycket i sitt spel och är inte A-landslagsmaterial idag iallafall, trots att han har varit med i någon kvaltrupp. Oscar Lewicki har förutsättningar att bli vår nya Tobias Linderoth. Han har slipat till mycket i sitt spel men har fortfarande brister. Passningsspelet är en av dem. Många säger att han är en säker passningsspelare, det är han inte. Det är iallafall inte en av hans styrkor, trots att många vill få det till det. Jag förstår att många är glada över U21-framgången och ja, de har varit bra. De har charmat oss med sin inställning, lagmoral och kämpaglöd. De har charmat oss med sina sköna personligheter i media. Men de är inte så pass mycket bättre fotbollsspelare att de går före någon i det svenska A-landslagets startelva. Lite sansad, förnuftig och nyanserad får man ju vara i sin kritik.

Det är för mycket "Sebastian Rajalakso till landslaget!" bland folk.

#allmänt #U21 #sverige #landslag #europeiskfotboll