International Pi Day – en hyllning till tåpajen
- fotbollenligtkenny
- Mar 14, 2017
- 2 min read

Foto: Juanedc/Flickr.com
Tåpajen är förmodligen ett av de mest instinktiva aktionerna man kan göra på en fotbollsplan. Likt ett barn är det vid det första mötet med en boll den mest naturliga reaktionen att sparka på den med tårna. Det är inte förrän senare, genom träning och coachning, som de lär sig att använda andra delar av sina fötter för att kontrollera bollen, passa och skjuta. Några begåvade få kan till och med uppnå förmågan att behärskat göra som de vill med den.
Det enkla, men effektiva sättet att få iväg bollen på snabbast möjliga sätt är sällan ett populärt tillvägagångssätt. Det lockar sällan beundrare av den stora fotbollskonsten. Istället föredrar de skönheten i en härlig smekning med insidan av foten, en mer avancerad skruv med yttersidan, en vackert tajmad volley eller en grym Zlatansk klack. Ungdomar ser upp till och pratar mest om Beckhams perfekta skruvar, Ronaldos vobblande frisparkar eller Messis fantastiska teknik och driv med bollen. Sällan nämns Henrik Larssons tåpaj mot Nigeria i VM 2002, till exempel. En tåpaj får sällan tillräckligt med credit. Den nämns sällan i de stora meningarna. Eller den nämns åtminstone inte i samma positiv bemärkelse som andra vackra och sköna sätt att sätta foten till bollen. När tåpajen nämns är det mest av förvåning eller med en gnutta ton av förakt och hån. Stundtals utskälld, till och med. Till den grad att Storbritanniens före detta premiärminister Gordon Brown hamnade i en debatt med självaste Socrates, den brasilianska mittfältslegendaren, om en infekterad tåpaj-incident i VM 1982 mellan Skottland och Brasilien. Dock, när det väl gäller, när troféer och värdefulla poäng står på spel, kan inte ens de allra största världsstjärnorna undgå från att sticka fram en tå för att få att få dit ett viktigt mål, oavsett hur fult det kan se ut. Den legendariske holländaren Johan Cruijff var mannen som var med och skapade den så kallade ”totalfotbollen” som förändrade världsfotbollen och som de flesta lagen idag använder sig av, eller åtminstone är inspirerade av. På frågan om vem som var den största spelaren han någonsin tränat svarade han, utan ett ögonblick av tvekan: "Det måste vara Romario. Man visste aldrig vad som väntade med honom. Hans teknik var enastående, och han gjorde mål från alla möjliga positioner. De flesta av dem med sin tå, lustigt nog." Tåpajer genererar kanske inte särskilt snygga mål alla gånger, men de är effektiva. Man får iväg bollen snabbt, hårt och oftast mot mitten. Väldigt träffsäkert i trängda situationer. Och oftast är det i trängda lägen, i pressade situationer som kräver snabba beslut, som matcherna avgörs. Det spelar ingen roll hur det ser ut, bollen ska bara in. Fråga bara Daniel Nannskog som gjorde sitt första landslagsmål – med penisen. ”Jag juckade in den.”, sa han.
コメント